Jag är
Dysterkvist ?
Inte alls. Men jag kanske tänker för mycket ibland, som på sån´t som förra inlägget handlade om. Det gör ingen glad och det gör ingen skillnad. Kanske vore bättre att bara släppa alla självpåtagna bekymmer och gå in helhjärtat för Idol och Anna Anka. Fast förresten så är jag ju MAN och då ska man inte ägna sig åt Idol och Anna Anka utan SPORT. Fotbollssäsongen börjar väl gå mot sitt slut och Hockeysäsongen har börjat.
Jag har ingen koll i år heller vilka som går (gick?) upp i allsvenskan , vilka som är kvar i superettan eller vad man ska tro om elitserien ( heter det va?).
Ändå är jag en fotbollsfarsa nu. Var på fotbollskupp hela söndagen faktiskt. Jag tänker inte låta mitt ointresse stå ivägen för mina barns fotspollsspelande. Det är ju faktiskt riktigt roligt.
En annan sak som slog mig när mina föräldrar hälsade på sist..hur KAN MAN..ägna så många år av sitt vuxna liv att tyst kritisera sina föräldrar för alla små saker som inte var klockrena under uppväxten och samtidigt inom sig beklaga sig över vardagen med småbarn och allt vad det innebär. Som om det inte var lika jobbigt för dem. Som om de inte också kämpade och försökte och ibland inte lyckades riktigt. Fick stå där ouppskattade och skämmas med otack som lön.
Det är tack o lov inte försent än. Jag har kvar mina föräldrar och jag kan tack o lov sluta klandra dem för alla deras brister och istället vara tacksam för allt det de lyckades med.
Se, jag kanske blir vuxen jag med så småningom.
Safia Benaouda o lite till..
Byggnaden ligger mitt i staden så man tycker folk borde vetat vad som hände innanför väggarna och nere i källaren. Det borde hörts ut på gatan. Självklart visste alla vad som hände därinne, men det var nog enklare för de flesta , då som nu, att acceptera att de som hamnade i hemliga polisens klor var farliga personer. Bättre att titta bort.
Vi gick ner i källaren och in i cellerna. En cell vars väggar sluttade inåt och golvet var vattenfyllt c:a 20cm. En cell som var c:a ½ kvadratmeter stor. I centrum fanns själva förhörsrummet. En sliten träpall. En strålkastare i ansiktshöjd. Eluttag i väggen ovanför en enkel 'arbetsbänk' med verktyg. En tång. Några olika slags korta batonger. Nå´n slags bakelithandtag med elanslutning. Lite rep. En talja i taket.
I rummet längst in stod galgen.
Det hände på många håll i Europa för inte längesedan alls och det händer lite varstans i världen fortfarande. Det händer inte i Sverige förnärvarande. Förnärvarande.
När jag läser om de tre svenskarna som gripits i Pakistan blir jag beklämd. Beklämd över allmänhetens åsikt att de gott kan få ruttna bort. För allmänheten vet tydligen precis allt om de tre svenskarnas avsikter, planer och gärningar. När det gäller terror, eller rättare sagt terror och muslimer behövs inga rättegångar eller bevis.
Jag vet ingenting om de tre svenskarnas avsikter, planer eller gärningar. Därför blir jag beklämd av blodtörsten och kvällspresssnabba slutsatser hos proppmätta svenskar.
Sådana som jag kallas naiva.
Forum och communitys
Så författar man sina inlägg och börjar vänta på det där svaret som skall lösa alla bekymmer. Och väntar gör man. Efter ett par dagar ser ens inlägg sådär ensamt och pinsamt ut och man börjar fundera. Var jag oklar?Verkade mitt inlägg oseriöst?
Efter fyra dagar inser man att man är ignorerad och det är trist.
Andra gånger kan det bli tvärtom. Som på forumet för bilen där ett litet inlägg genast genererade inbjudningar hem till folk jag inte känner. Okej om man har en bilmodell gemensamt , det betyder inte att man delar alla värderingar och uppfattningar här i livet och per automatik blir vänner för livet...eller så är jag väl en osocial figur.
Det ligger en bicpenna på mitt skrivbord, jag kanske skulle söka upp en forum för bicpennor och skaffa mig flera vänner för livet. Finns det inget forum så finns det säkert en facebook-grupp iaf.
Jag gillar inte att vara hänvisad till forum på nätet när jag har bekymmer med mina motorcyklar. Jag skulle gilla om det fanns en liten verkstad dit man kunde åka , ta en kaffe och prata med en såndär kunnig människa istället.
Dessvärre är dessa ställen nästan utrotade. Verktyg hittar man på nätet om man inte vill leta bland badbollar och pallar med hårbalsam på biltema. Verkstäder sysslar med servicejobb hojar kunden köpt nya i deras butik.
Men allvarligt...
...har läkemedels industrin ( Roche Pharmaceuticals ) KÖPT hela jämra mediasverige ?? Roche kokar ihop tamiflu vad jag förstår och varenda nyhetssändning denna vecka har dominerats av det jävla tjatet om svininfluensa. Kvällstidningarnas krigsrubriker tyder på att de antingen är köpta , eller så har de gnidit in sig i så pass stora mängder alkogel att deras omdöme rubbats.
'En andra person har dött i svinfluensa' 'EN ANDRA PERSON HAR DÖTT' 'ANDRA PERSONEN DÖD'
hRmm..ähum...åsså hade han visst lite cancer också...hum hum...och fick redan cellgift..som...ähum..försämrar...immunförsvar o sånt..åsså avled han av lunginflammation..och det är ju nästan som svininfluensa..typ...
Som om ingen redan svårt sjuk stackars sate avled av influensa förra året? Eller året innan?
Vad ska vi göra? Lyncha alla som har snuva? Hänga ut febriga människor på nätet?
/ KLP
Träning o sån´t
http://www.expressen.se/halsa/1.1681318/sa-hittar-du-ratt-traning-for-din-alder
Självklart var det ett felsteg. Jag fick veta att jag skulle vara noga med att äta folsyra, om jag tänkt bli gravid.
Män i 30årsåldern finns inte.
Skitsamma , jag fortsätter att springa en halvmil ett par gånger i veckan plus några jympapass o lite gym. Jag behöver inga råd från Tantexpressen eller Mamaftonbladet.
Mitt i sommaren
Till att börja med så upptäckte jag nyligen mymlans länk hit från aftonbladets omvärldsblogg. Tackar! Lite cred värmer alltid. Det är bara synd att jag fick 'chansen' NU, när jag knappt har ngt att säga längre. Det hänger väl lite ihop med förändrade omständigheter ( skrev om det i inlägget 'mansfällan').
Jag har ett bättre jobb som ger mig bättre lön och samtidigt konsumerar mera av mig. Mina tankar, min energi. Det blir inte mkt över att hålla upp en blogg och försöka säga något läsvärt.
Utanför fönstret rasar sommaren för fullt och det brukar stressa mig. Verkar som jag kommit över den känslan , verkar som jag lärt mig leva istället för att gräma mig över sådant jag inte kan göra. Det är skönt.
Om tre veckor börjar semestern och den tänker jag inleda med egentid. Ensam på en motorcykel rakt västerut, till fjällvärlden och kanske lite av grannlandet i väster. Inte så mycket planering. Sovsäck och kaffetermos. Vägen är målet.
Det är nog bäst jag åtminstone nafsar lite i norska gränsen så jag inte gör en 'hemester' - vilket idiotiskt ord. Blah.
och var är glädjen..?
Häggen blommar. Som om nå´n hade tid att glo på den.
Äh!
Hittade GLASBITAR i mitt kokta ägg!!!
Det är bara synd att jag kom på detta SJÄTTE April, nästan en vecka försent.. : /
Genus & kränkt
Men så kom jag på att majoriteten av svenska män ( jag bl.a) ju är överviktiga idag. Bläddrade vidare för att se hur många plufsiga lönnfeta män det fanns i katalogen. Inte en enda.
Alla män var ståtliga alfa-hannar med Ernst Kirstiegerblick. Jag försökte känna mig kränkt en stund men gav upp efter 2,5 minut.
Discrimination goes both ways, m.a.o. Lev med det Kvinnor!
blanketter
Hur många år ska dessa utbetalningar delas upp på , 5 - 15- 15 eller 20 år.
Om jag avlider innan min pension vill jag ju att de ska ha så mycket som möjligt såklart. Men då blir det dyrare och sämre pension om jag skulle råka överleva...
Fan vad knivigt. Ska jag ha högsta möjliga pension kan jag inte välja familjeskyddet men då gäller det att inte dö. Ska jag välja maximalt familjeskydd gäller det att jag dör innan pension.
Tar jag något 'mittimellan' blir ingen glad vare sig jag lever eller dör.
Jahapp...nu höll jag på att bestämma mig för att överleva till min pension. Men det känns lite snålt. Väljer jag o andra sidan familjeskyddet kanske jag sitter där och lever o lever och spiller gröt över bröstkorgen tills pengarna är absorberade..
Hur ska man kunna ta ställning till sån´t här?
Förbannade valfrihet...
Tänka själv och tänka på sig själv
Självklart ska man separera om man mår dåligt i sin relation och det inte går att reparera, men då är det ju det som är problemet. Ja , jag tror jag tänker på Skugge (eller om det var någon annan gaphals-proffstyckare) och uppfattningen att man inte kan vara självständig i ett långvarigt partnerskap. Bara för att inte hon kunde det ?
Onödiga prylar
Jag skulle kunna sälja den billigt och köpa nå´t jag vill ha ( Jeans för 1099kr t.ex) men då vet jag att jag skulle bli tvungen att berätta det, efterssom de kommer fråga efter telefonen nästa gång vi ses. Det skulle göra henne besviken. " jaha - det dög inte".
De är bra på att ge mig dåligt samvete, mina föräldrar. Det är väl det de är bäst på. Frågan är om det är hos mig eller hos dem problemet ligger.
Till vardags
Fläskjakten pågår för fullt sedan januari och tja..det går väl bra. Min grej är att tappa vikt s a k t a. 0,4kg/ vecka har jag räknat ut som lagom takt. Med den takten räknar jag med att långsamt ändra mitt beteende och hålla bukfläsket i schack. Permanent.
Inga kurer, inga dieter, inga förhållningsorder annat än att äta m i n d r e men o f t a r e och röra mig m e r a.
Tungt att jobba nu. Förresten , det är inte tungt än, det är ganska stimulerande förnärvarande, men all finanskris skapar
nya krav och mera piska än morot. Folk som tvingas sänka sina löner. Själv vill jag ha mera i lön. Ska jag jobba mera för mindre lön? Är sverige på väg att bli ett låglöneland? Kommer de med förutsättningarna flytta till andra länder i större utsträckning? Äh , nu blev det trist.
Jag gick och kollade kläder förra veckan. Hittade ett par snygga jeans. Inget märkvärdigt men snygga. Skulle sitta bra på mig. Skulle passa min personlighet. Kostade 1099kr. Det finns inte en chans i helvete att jag kan lägga 1099kr på ett par jeans.
Hur har folk råd, frågar jag mig. Inser att de prioriterar annorlunda antagligen.
Det blev en full varuvagn på Willys istället. Det kostade ungefär lika mycket.
Kort notis om 'Män som hatar kvinnor'
Efter all upphausning och propaganda kring den här rullen hade jag ingen lust att se den ö.h.t. När en biochans uppenbarade sig plötsligt så ville hon se denna och jag ville se 'nå´t annat'..oklart vad , efterssom jag inte har någon koll längre. ( Jag vet inte vad bröderna Cohens senaste film heter och jag tror inte ens den gick upp på biograferna här hemma i dalhåla).
Pga bristande argument eller alternativ som jag kunde stå för vann hon så igår såg vi 'Män som hatar kvinnor'.
En sak som är bra med att ha riktigt låga förväntningar är att man inte blir besviken. I bästa fall positivt överaskad.
Jag hade väntat mig en film fylld av klyschor , PK-gegga nerkörd i halsen och överspelande svenska skådisar. Men varken Shanti Rooney , Jonas Karlsson, Ola Rapace , eller Mikael Persbrandt var castade till denna film (otroligt men sant). Istället fina bi-roller gestaltade av Ingvar Hirdvall , Eva Fröling m.fl. Skådisar som har integritet. Det genomsyrar filmen. Alla gjorde sina roller trovärdigt och med värme (kyla i vissa fall). ( Ola kan lära en del av sin hustru Noomi).
Den var 2,5 tim välgjord film och god underhållning. Se den gärna.
Enda haken med att se en film som den här är att den lockar den publik som aldrig går på bio. Tantgänget som sist såg Love Actually och före det , Titanic. De här 50+ tigrarna som tagit ett glas vin innan och INTE håller käften under filmen utan passar på att ha avdelningsmöte samtidigt.
Så..gå på bio sena måndagskvällar.
