Kaffelattepappan

Det finns forum till förbannelse. Jag är medlem i ett forum för varje mc-modell och ett för en bil jag har. Jag tycker det funkar sådär. Man kan få hur mkt information som helst de gånger man har tur. Andra gånger funkar det inte alls. Jag har två problem jag skulle behöva hjälp med och kollar de modellspecifika forumen på nätet. När man läser igenom inläggen framgår snart vilka skribenter som bara är pratiga och vilka som har verklig kunskap. Det är ju de med kunskapen man vill åt.

Så författar man sina inlägg och börjar vänta på det där svaret som skall lösa alla bekymmer. Och väntar gör man. Efter ett par dagar ser ens inlägg sådär ensamt och pinsamt ut och man börjar fundera. Var jag oklar?Verkade mitt inlägg oseriöst?

Efter fyra dagar inser man att man är ignorerad och det är trist.

Andra gånger kan det bli tvärtom. Som på forumet för bilen där ett litet inlägg genast genererade inbjudningar hem till folk jag inte känner. Okej om man har en bilmodell gemensamt , det betyder inte att man delar alla värderingar och uppfattningar här i livet och per automatik blir vänner för livet...eller så är jag väl en osocial figur.

Det ligger en bicpenna på mitt skrivbord, jag kanske skulle söka upp en forum för bicpennor och skaffa mig flera vänner för livet. Finns det inget forum så finns det säkert en facebook-grupp iaf.


Jag gillar inte att vara hänvisad till forum på nätet när jag har bekymmer med mina motorcyklar. Jag skulle gilla om det fanns en liten verkstad dit man kunde åka , ta en kaffe och prata med en såndär kunnig människa istället.
Dessvärre är dessa ställen nästan utrotade. Verktyg hittar man på nätet om man inte vill leta bland badbollar och pallar med hårbalsam på biltema. Verkstäder sysslar med servicejobb hojar kunden köpt nya i deras butik.