Kaffelattepappan

I Fredags kände vi för lite filmmys och biokvällar kräver så mycket planering med barnvakter osv...så vi gjorde som vanligt..alltså...ja. Vi såg filmen hemma istället.  Jag hade ögnat igenom aktuella filmer och fastnat för titeln i det här inläggets rubrik. Titeln lät inte tilltalande men det var ju ändå en film med både Al Pacino och Robert de Niro. Ni minns väl 'Heat' ?`

Den här filmen inleds med en scen där tuffsnutarna övningspangar på skjutbanan. Redan där började jag ana oråd. Amerikansk film har vissa element som MÅSTE finnas där ifall manuset är för dåligt eller för korkat. Vissa element som iaf ska få den amerikanska whitetrash-medelmåttan att känna sig hemma. Det är flaggor, Baseball och poliser som övningskjuter på skjutbanan så måltavlarona sprängs i bitar.

I nödfall kan man byta ut baseballscenen mot lite casual-basket-dunk, särskilt om det är svarta skådisar.

Svarta hjältar - Basket
Vita hjältar - Baseball

I den här filmen är huvudpersonerna vita ( med italiensk påbrå) och således är det baseball som gäller. I en scen spelar Robert de Niro baseball. Det är nog söndag och supersnutarna är lediga. Al Pacino sitter och tittar på , lojt tillbakalutad på en...Harley Davidesson ?..Nej nej..på en BOSS HOSS såklart. Och ett par 20-åriga tjejer kråmar sig på Al och åbäket.

Här har jag för länge sedan insett att vi är lurade som fan. Det vi ser är en fruktansvärt dålig film, framskiten av ett gäng människor som vill tjäna cash hellre än att göra film.

Ännu en scen värd att nämna..två poliser anländer till en mordplats och stirrar skrämda och hänförda på något de inte förstår. Kameran visar oss vad de ser och det är en ...platt-TV.."Wow I never seen one That big , man"..och innan dess har superskurken ( 50-cent) flashat irländsk whisky och hippa mobiltelefoner i parti och minut.

Vi såg den inte klart och vi laddade hem den illegalt. Jävla slöseri med bandbredd. Hade jag betalat för biobiljetten hade jag ändå lämnat biografen.

Det är här vi kommer in på urvattnade varumärken. Man tror saker är bra för att de är kända för att vara bra. Al Pacino, Robert de Niro.

Rejma.

Rejma gör barnoveraller som är top of the line. Det smuttaste av det smutta. De här overallerna är inte nå´n bävernylon , nej , detta är hightech kevlar dunder tyg som håller den mest idoga vinterbadande unge torr hela dagen på dagis. Har vi ju fått lära oss.

Så vi köpte ju en Rejma. Den kostade 1200 spänn. Jag anande lite oråd när butiken påtalade att man nu , från i år säljer en rejma med 'förstärkt skydd'. Den kostade 1600. Jag tyckte 1200 ( TOLVHUNDRA) för en barnoverall var absurt nog och köpte standard.

Den höll i två veckor. Det blev hål på knäna och där bak och fanskapet blev ju blöt. Rejma reklamerade inte. Det var 'normalt slitage' och overallen lappades hjälpligt av butiken. Urvattnat varumärke. Kanske en ny ledning som dragit in på kostnader (kvalitet) och nu skall mjölka cash ur ett fint varumärke.

Så dumheten. Som breder ut sig.
Eller?

När jag satt vid ett fikabord på ett annat jobb för några år sedan var vi tre män som pratade. En 66-åring , en 54-åring och så jag , som var 32 eller nå´t. Jag tror vi pratade om Kina. Jag var upprörd och vevade på med mänskliga rättiheter och de två andra var mest, 'Jaja..jo..mm..suck' , och så skiner 54 åringen upp och säger:

"-Åhh jag känner igen det där. Känslan när man börjar bli vuxen på allvar och hur man vill ifrågasätta allt. Det hände mig med i 30-års åldern, men nu har jag plötsligt börjat acceptera saker som de är."
 
66-åringen föll in och höll med. Han hade helt slutat läsa tidningar. Han ägnade sig åt ekonominyheter och väder, jobbet , båten och barnbarnen. Det andra gav han blanka faen i.

Jag börjar förstå att jag är på väg åt samma håll. Jag ger snart blanka faen jag med.


curiosa , motorcykel för idioter:

www.boss-hoss.se/page.asp?id=183