Kaffelattepappan

Häromdagen satt jag ute hos kunder , en fabrik, med ett gäng inköpare. Ganska litet företag. Mitt i mitt powerpointföredrag kommer det in en man till. Alert som jag är flyger jag upp ur stolen ,handhälsar och presenterar mig för denne..blivande kund.

Han presenterar sig också...förvånad...från POSTEN..han skulle bara lämna av ett paket och få det signerat....spridda flabb i rummet.

Hade detta hänt för 2 år sedan hade jag dött. Det hade varit ridå och jag hade känt mig värdelös i veckor. Det slår mig nu att jag inte ägnat fadäsen en tanke förräns idag. Jag gjorde färdigt det jag skulle och presentationen gick bra , även efter postmannens sorti.

Det är skönt att jag inte tar mig själv på så stort allvar längre. Jag kan göra bort mig och göra misstag.  Det gör livet lättare. Jag tror det är viktigt att inte gräva ned sig för djupt i sina misstag och misslyckanden. Det finns ingen som aldrig misslyckas.