Kaffelattepappan

Jag vet inte vart jag ska börja. Det brukade ju vara så lätt det här, att uttrycka sig i ord. Julen är i varjefall inte min kompis. Den är rent av läskig. Dyra leksaker till barn som inte uppskattar dem, som egentligen bara vill ha vår tid en stund eller lite lugn o ro. Istället drar vi iväg dem halva riket för att vi vill låta dem träffa sina släktingar. Vi trotsar vår influensa och åker febriga och trötta och väl på plats blir julen precis som jag befarat. Barn som är oroliga pga föräldrar som inte orkar och faster som inte har något tålamod. Det blir en heldags hyschande, vädjande och hotande. Sedan kommer tomten med paket som barnen inte får leka med får det låter för mycket. Sedan sitter min far och pratar med alla utom mig för det har han aldrig gjort. Fråga mig inte varför. De enda gångerna han har pratat under min barndom är när jag tagit hem kompisar. Då har han pratat. Med dem. Så var det då , så är det nu.

Om några månader har jag glömt detta och återigen fått för mig att jag behöver träffa mina föräldrar innan de blir gamla o sjuka. Så blir det likadant igen.

- Jaha..fine barn de har du...i allefall..

F.ö är jag mest skit.

http://www.youtube.com/watch?v=dhlqFTKeIRA