Kaffelattepappan

Till att börja med så upptäckte jag nyligen mymlans länk hit från aftonbladets omvärldsblogg. Tackar! Lite cred värmer alltid. Det är bara synd att jag fick 'chansen' NU, när jag knappt har ngt att säga längre. Det hänger väl lite ihop med förändrade omständigheter ( skrev om det i inlägget 'mansfällan').

Jag har ett bättre jobb som ger mig bättre lön och samtidigt konsumerar mera av mig. Mina tankar, min energi. Det blir inte mkt över att hålla upp en blogg och försöka säga något läsvärt.

Utanför fönstret rasar sommaren för fullt och det brukar stressa mig. Verkar som jag kommit över den känslan , verkar som jag lärt mig leva istället för att gräma mig över sådant jag inte kan göra. Det är skönt.

Om tre veckor börjar semestern och den tänker jag inleda med egentid. Ensam på en motorcykel rakt västerut, till fjällvärlden och kanske lite av grannlandet i väster. Inte så mycket planering. Sovsäck och kaffetermos. Vägen är målet.

Det är nog bäst jag åtminstone nafsar lite i norska gränsen så jag inte gör en 'hemester' - vilket idiotiskt ord. Blah.