Kaffelattepappan

Jag har utvecklat en egenskap och för en gång skull är det en egenskap som gagnar mig. Jag har kommit på ett sätt att 'gå in i mig själv ' eller hamna i 'trans' och det är väldigt skönt och användbart. Det händer när jag springer i spåret. Istället för att tänka på flåset , hur långt jag sprungit , jävelbacken som väntar och vad jag längtar tills jag är klar, blir jag efter c:a 2,5 km en fantasifigur. Ett hopkok av kaffelattepappan, Jason Bourne och Lisbet Salander.

Jag springer uppför trånga trappor i Belgrad , monterar ihop ett kraftfullt prickskyttegevär och knäpper den ruskiga gangsterbossen. Sedan flyr jag nerför trapporna, möter en otäck livvakt till bossen som jag effektivt avlivar med ljuddämpad Glock.

Sedan flyr jag på motorcykel och kör i sträck upp genom Europa. Kanske förför jag någon uttråkad hemmafru i danmark, som har snygga ben och fula foppatofflor, eller flyttar miljardbelopp till mina hemliga konton via min laptop på IT-café i Holland. Sedan helt plötsligt vaknar jag..undrar var ÄR jag..inser att jag tagit både jävelbacke 1 och 2 och nu bara har sköna nedförslutet kvar fram till bilen , vatteflaskan och stretchningen ( strätjningen?)

Vafaen , man har väl så roligt som man gör sig , eller?

/ Klp