Antiliv

Det lär finnas antimateria, åtminstone hos CERN i Schweiz, har jag läst i nå´n deckare. Själv hävdar jag att det finns antiliv. Antiliv är inte döden men nära på. Det är ett slags tomrum. Ett slags tillstånd där inget händer utom att tiden går och man känner hur man avecklas istället för att utvecklas. Antiliv under för lång tid leder troligen till döden , förhoppningsvis kommer jag slippa uppleva det.

Veckan som gick hade däremot sin beskärda del av antiliv. Att stå som utställare på en mässa , i stort sett utan besökare är i högsta grad antiliv. Redan 09:30 värker fötterna och benen av att stå, vanka och lulla runt på det stenhårda golvet. Skjortan skaver , slipsen stryper och de enda människorna man kommer i kontakt med är andra utställare.

- Jaha , blir det nå´t folk tror du..
- Mjao..det är ju lugnt men det kommer väl igång får vi hoppas..
- Ja...
-.......

En tredje uställare kommer förbi och berättar om alla hyperintressanta kunder han haft i montern medans han skyfflar ner pennor och bjudgodis i alla sina fickor.....

Ett rykte sprider sig om högt uppsatta inköpschefer från ett stort företag och alla stramar upp sig, rättar till fläskkotlettslicket, solskensleendet och ser till att jätteklockan syns strax nedanför skjortärmen.

Den spända stämningen håller i sig nästan en timme innan det åter dyker upp utställare som snor godis och läsk och antingen gnäller över baksmälla eller skryter om besökarna i deras monter.. :)

Två dagars antiliv. Jag är inte byggd för sån´t.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0