Tragedier
Sakligt framställda nyheter. Det är vad allmänheten behöver. De som drabbas behöver stöd och närhet av sina anhöriga. Jag tror inte stödet från främlingar på nätforum och bloggar som bygger på kvällspressens spekulationer värmer en mor vars dotter är försvunnen.
Gärningsmän kartläggs. Deras liv publiceras. 'Han var en enstöring'. 'Han hade problem med tjejer.'
Ibland är gärningsmannen oskyldig. Som med barnamorden i påskas. Morfaderns relation till barnens pappa..hur är den idag? Har tidningsmakarna något ansvar ?
Tänk om min fru försvann. Eller min son. Säkerligen skulle jag bli misstänkt om jag inte hade ett alibi. Sedan skulle de hitta någon från byhåla som kunde vittna om fylla och en misslyckad karriär som musiker. Att jag inte hade tjej på flera år , att jag hade ett företag som gick i konkurs. Ja , bilden börjar ju definitivt klarna. En skummis är jag allt.
Så mitt i sorgen , skräcken och frustrationen skall mina anhöriga läsa detta om mig i tidningen. Vem ska laga oss sedan när jag förklarats oskyldig ?
Är det någom som har en lösning?
I min späda ungdom figurerade jag och mina vänner
ett antal ggr i samband med olika "hyss" i tidningen, vi brukade gå till biblioteket och skratta åt formuleringarna om oss. Vi åkte inte fast och man spekulerade vilt om oss. (då fans dagstidningarna sparade)
I vuxen ålder har jag haft förstahandsinfo om ett
antal "nyheter" som senare visats i redigerat skick.
En historia handlade om en orättvist behandlad polack som hyrts ut av en skrupellös mellanman,
inte ett ord som sades av "motståndarna" var sant
men reportern köpte snyfthistorian rakt av.
Den stackars polacken var inget annat än oduglig
och klarade inte det jobb som han utgett sig kunna.
(obs känner många riktigt duktiga polacker som jag har all respekt för både yrkesmässigt och som människor)
Lite allvarligare anklagelser har jag också
bevittnat, och som du skriver vem återställer
skadan, en dementi på tio sekunder mellan två
U,R program dagtid då ingen tittar, ett torrt konstaterande att granskningsnämnden funnit osaklighet och felaktigheter i rapporteringen.
Men jag tror att tesen att vi får de nyheter som vi
"köper" inte behöver betyda att "vi" sätter tilltro
till det som serveras. Många människor har liknande
erfarenheter som de jag nämnde.
Tryckfriheten eller pressfriheten vad det nu kallas
ger rätt så mycket svängrum åt de som skriver, det
är kanske bra, det man kanske kunde kräva var
att de dementier som de tvingas publicera skulle
ges samma utrymme som "lögnen" tex att om en löpsedel var falsk så skulle den dementeras med en
löpsedel som med tydlig rubrik erkände detta, kanske
de numret av tidningen eller det programmet skulle
förlora läsare/tittare den "veckan" sas och det svider ju mest i plånboken. Fast jag vet inte om det skulle hjälpa, det finns nog ingen lösning.
MVH Mats
All denna yttrandefrihet..och all politik , ekonomiska beslut att granska..man tycker ju det kunde förvaltas bättre. Det är lite som nyttja allemansrätten att kasta sopor i skogen..Krigsrubriker för nå´n fjolla i Let´s Dance som fått ett myggbett..osv.
Som ditt resonemang leder till: alla har vi något som vi inte vill skylta med. Just därför bör vi nog se till att våra makthavare inte kan ta del av vad vi tänker och skriver till varandra genom avlyssning á la FRA.
Det där betecknar jag som kört. Jag tror att allt som går att göra , kommer göras. Vi luras undan för undan att ge upp integriteten bit för bit.
Jag vill inte gömma mig , men det skulle kännas smut att ha möjlighet till det..annars kan man ju inte kalla sig fri.
